EN KVINNA SKALL FÅ ORDNING PÅ POLISEN

 DET KRÄVS MAGISKT TÄNKANDE FÖR ATT PETRA LUNDH SKALL FÅ ORDNING PÅ POLISEN.

EN KORT PRESENTATION:

Regeringen har utsett Petra Lundh till ny rikspolischef från 1 december i år. Hon är jurist och i dag president i Svea Hovrätt. Hon har tidigare varit riksåklagare.

Hon är född 1963 och kommer från Kristianstad. Med 188 000 kronor i månaden blir hon den högst betalde myndighetschefen i Sverige.

DEN NYA RIKSPOLISCHEFEN STÅR INFÖR ETT NÄRMAST OMÖJLIGT UPPDRAG.

Det räcker inte med att vara en obotlig optimist. Att se den nya rikspolischefen, Petra Lundh, som en frälsare som ska frigöra den dåligt fungerande myndigheten förutsätter ett gigantiskt mått av magiskt tänkande. Det betyder inte att rekryteringen är fel. Däremot att uppdraget för henne, liksom troligen för vem som helst annars, är omöjligt.

  Låt oss börja med de goda sidorna. Lundh är en erkänt skicklig jurist. Med sin domarbakgrund kan hon processandet och förstår värdet av bra utredare. Just utredningssidan har hamnat i skymundan i en myndighet där blåljusen dominerat i chefsleden.

Ingripandepoliser och specialstyrkor har givetvis en viktig funktion i polisorganisationen. Men det har sannerligen också de utredare vars arbete i slutändan är det som avgör om det går att ställa någon inför rätta eller inte.

                                                            Petra Lundh

Polisen kan gripa hur många som helst. Men vad hjälper det om förundersökningar läggs ner på  löpande band. Och om uppklarningsprocenten fortsätter att falla.

Polis och åklagare har med undantag för vissa riksenheter arbetat vid ett slags löpande-band- verksamhet. Varje polisanmälan har behandlats som ett enskilt ärende även om man kunnat skönja ett större mönster. Det kan vara en förklaring till det urusla resultatet  för bedrägeribrott. Numera vet vi att gängskjutningar, sprängningar och bedrägerier hör ihop och att det därför finns en  polisiär poäng att inte "delegera" ett bankbedrägeri mot en ensam äldre dam till en kompensationsfråga mellan brottsoffret och banken.

Förutom det strategiska värdet för polisen att försöka störa gängkriminella på alla olagliga arenor handlar det för polisens del också om att tjäna de medborgare man är satt att skydda. Och här skulle man önska en större transparens, en tydlig överenskommelse mellan människor och myndighet. Medborgarna måste i högre grad ta ansvar för helt orimliga erbjudanden om ädelstenar till vrakpris eller lyxkryssningar för några hundralappar. Polisen kommer aldrig att kunna utreda alla bedrägerier. Och det kan heller inte vara ett mål för en verksamhet som har långt allvarligare brister än så.

Lundh har hårda nypor och hon vet vad hon vill. Det är nödvändigt för att kunna leda en myndighet full av egensinniga sheriffer. Men för att hon ska kunna ställa krav på underordnade chefer skulle hon behöva något vassare än en pekpinne. Regionpolischeferna sitter på tidsbestämda förordnanden och väljer de att strunta i att göra som säger, då står hon där snart ensam utan puffra och patroner i bältet.

                                                   Stockholms gamla polishus

Den nya rikspolischefen har fått tre uppgifter att lösa:

¤  Att få upp trycket i utredningsverksamheten så att fler brott kan klaras upp.

¤  Att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis.

¤  Att säkerställa en effektiv styrning av polisens resurser.

Det man hade önskat är snarare ett mätbart tal för exempelvis andelen personuppklarade brott. Att "få upp trycket" är för luddigt och vad betyder egentligen att fler brott ska klaras upp? Fler än när då? Och vilka brott?

Just nu skördar polis och åklagare ännu frukterna av att andra länders polismyndigheter har knäckt ett antal krypterade appar då kriminelle känt sig så säkra att de kommunicerat helt öppet om vilka som ska mördas var och när. Dessa sötebrödsdagar lär snart vara över.

Regeringens önskan om en lokalt synlig polis står delvis i kontrast till kravet på att lägga mer krut på utredningssidan. Men visst, i utsatta områden är det viktigt för såväl kriminelle som laglydiga att polisen syns. Värdet av patrullerande konstaplar i Stockholms innerstad går däremot att ifrågasätta.

Apropå resurser och effektiv styrning: Nationellt forensiskt centrum (hette förr SKL, Statens kriminaltekniska anstalt) har under mer än ett decennium varit ett sorgebarn. Väntetiderna var så långa så  allt skickades inte dit. Effektivitet går inte att åstadkomma med den här sortens permanenta flaskhalsar.

På våning elva i nya polishuset där rikspolischefen huserar finns ett talesätt: Att styra polisen är som att ro i snor. Hur stora intentioner och stora biceps man än har så kommer man inte framåt. Polisen vill göra som man alltid gjort. Och man vill inte låta någon, allra minst någon som inte är polis, berätta hur man bör göra i stället.

I det sammanhanget bör man observera polisutbildningens cementerande effekt så som den bedrivs på landets polishögskolor. Här står lärarna, som regel äldre poliser, och talar om för de yngre hur det ska gå till och hur det alltid har gått till. En fjärde huvuduppgift för Petra Lundh måste tillkomma och lösas med det snaraste:

¤  Se över och modernisera polisutbildningen.

Petra Lundh har uppenbarligen en hel del motvind att möta när hon nu skall sätta sig i ekan och ro. Men vi önskar henne verkligen all lycka på färden.

Underlag: Gammalt folk i Sherwoodskogen och Hanne Kjöller, fristående kolumnist.