Vi har tidigare i denna blogg behandlat de renägande samernas rätt, enligt ett beslut av Högsta domstolen 2020, att fritt och med monopol sälja fiske- och jakträttigheter i den svenska fjällvärlden (blogg 20 oktober 2023, "Vilka är samer").
Hanne Kjeller, kolumnist i DN, fortsätter här debatten i detta ämne.
Högsta domstolens beslut 2020 kan förändra förutsättningarna för fiskare och jägare i stora delar av Sverige. Det som beskrivs som en fråga om traditionell renskötsel handlar till stora delar om vem som har rätt att sälja tillgången till jakt och fiske.
Många i Stockholm tror att Girjasdomen handlar om samer och rätten till jakt och fiske. Det gör den inte. Den handlar om den minoritet av Sveriges samer som ärvt ett renmärke och som fötts eller gift in sig i någon av de ekonomiska föreningar som missvisande nog kallas samebyar. Majoriteten av alla samer, även släkter som haft ren, jagat och fiskat lika länge eller längre på orten, hålls utanför. Som till exempel samerna i Vapstens lappby. Liksom tornedalingar, kväner och andra grupper som också funnits på plats innan nationalstatens gränser drogs upp på 1500-talet.
De samiska renägarna uppgår till 3700 personer, varav en stor del är barn och en likaledes stor del bor i Stockholm. Rösträtten är kopplad till hur många renar man har och därför är ofta en eller ett par släkter helt dominerande. Medlemmar i en sameby hade redan före Högsta domstolens prövning en exempellös rätt att jaga, fiska och uppföra renvaktarstugor, köra terrängfordon i känslig natur där andra inte får bryta en kvist eller cykla.
Girjasdomen från 2020 handlar om rätten till småviltjakt och fiske på statlig mark. Med ensamrätt. Alltså om att kränga jakt- och fiskerättigheter. Med ett oinskränkt monopol. Girjas vann trots att nuvarande rennäringslag uttryckligen förbjuder samebyarna att bedriva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel (§ 9) samt att upplåta rättigheter som ingår i renskötselrätten (§31). Girjas är bara början, Talma står på tur, det kan vara nyttigt att se vart det hela tar vägen efter domen.
Den dåvarande ordföranden i Girjas sameby, Matti Blind Berg, nu ordförande för Svenska samernas riksförbund, meddelade två månader efter domen att samebyn stänger av allt fiske inom hela Girjasområdet för alla som inte bor i Norrbotten. Eller har mycket pengar i Tjuonajokk - där alla före utslaget i Högsta domstolen - kunde köpa fiskekort för 70 kronor per dag. Nu ligger priset på 35 000 kronor per person. Då ingår tre dagars fiskekort, mat, boende samt helikoptertransport till och från Kiruna.
Nedstängningen i fjällvärlden sker inte bara i Girjas. I september meddelade Svenska turistföreningen, STF, som bildades på 1800-talet med syfte att göra fjällvärlden tillgänglig för alla, att den gamla folkrörelsen stänger fjällstugor och fjällstationer i Jämtlandsfjällen. Detta av hänsyn till rennäringen och slitaget på naturen.
SVT bildsatte nyheten om påstådd överbelastning, med överfulla papperskorgar vid rastplatserna, ett problem som snarare har med sophanteringen att göra och inte med överbelastning av naturen. Man hade i stället kunnat visa de sår i naturen som orsakas av samernas fyr- och sexhjulingar som tillåts användas även i de mest sårbara naturtyperna.
För det som kallas"traditionell" renskötsel bedrivs i dag tämligen otraditionellt. Renskötarna använder skoter, sexhjulingar, motocross, helikoptrar, drönare och gps. Det är i ljuset av detta samebyarnas invändningar mot störningar och stress för renarna ska ses. Som när en synskadad ung kvinna i våras fick dispens för att ta med sig sin ledarhund på en vandringsled i Padjelanta nationalpark. Sirges sameby överklagade. En hund på fel plats (en specialtränad hund i sele som fostrats att inte intressera sig för andra människor eller djur) kunde, menade man få stora konsekvenser i form av merarbete och kostnader för samebyn.
Arrangörer av orienteringstävlingar mm - även de som rullat på i många år utan problem - har plötsligt fått veta att motionärerna stör rennäringen. Märkligt nog verkar de renar, som i många fall inte ens finns i området, inte störas om arrangörerna sätter in ett angivet belopp på samebyns konto (Affärsvärlden 16/7 -22).
Märkligt är också att djuren inte tycks störas av de fiske- och jaktturister som flygs in eller körs in i vildmarken när det är samebyarna som säljer resepaketen. På nätet lockas kunder med exklusiv jakt på älg, björn och fågel. "När du vill att chanserna till hugg- eller skottläge skall vara optimala, och du inte vill trängas i naturen. När du vill hitta rätt på en gång och din tid är dyrbar". Inte undra på att samebyarna gör allt vad de kan för att hålla olönsamma vandrare borta från fjällvärlden.
Slutligen, det handlar inte bara om friluftsliv.Det visar den konfliktfyllda historien om Kirunas nya tågstation. Trafikverket ville bygga nära centrum men samebyarna sa nej, berättar det tidigare kommunalrådet Gunnar Selberg. De tyckte att den temporära stationen långt ifrån centrum dög, och de dök inte upp på samrådsmötena.. Ett par år har gått och Kirunaborna får fortsätta med att ta bussen för att komma med tåget.
Underlag: Hanna Kjöller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar