KLIMATFÖRÄNDRINGARNA

NU ÄR DET ALLVAR. KLIMATFÖRÄNDRINGARNA HANDLAR OM LIV OCH DÖD - INTE OM DRUNKNANDE ISBJÖRNAR

Klimatfrågan har gått från att handla om drunknande isbjörnar till rubriker om  översvämningar, skyfall och värmerekord med, bara i år, flera hundra avlidna européer och nordamerikaner som följd. Det är en del av en internationell trend. Globalt har antalet extremt heta dagar ökat kraftigt under 2000-talet - och det gör att allt fler dör i klimatförändringarnas spår. Siffrorna är dock bara en början på katastrofen. I alla fall om man får tro boken "Upphettning - Demokratin i klimatkrisens tid" av Kjell Vowles, Martin Hultman och Daniel Lindvall. DN:s Susanne Nyström har läst boken och recenserar den i DN 21-07-18. Bloggredaktionen har läst recensionen och refererar den i stora drag nedan. 

Klimatförändringarna breder ut sig och tränger in överallt. De finns  i vår närmiljö. Det blir allt vanligare med torka, översvämningar och skogsbränder. Författarna beskriver klimatkrisen som en utmaning för hela vår samhällsordning och demokrati.

Detta kanske låter som en överdrift men är det inte. Författarna pekar på en rapport från Världsbanken, som beräknar att den globala uppvärmningen kommer att leda till en 56-procentig ökning av konfliktnivån i världen (hur man nu har kommit fram till just denna siffra?). Ökningen orsakas av torka, stigande havsnivåer, livsmedels- och färskvattenbrist som sammantaget genererar ökade sociala spänningar.

Europarådet menar att demokratin i Europa står inför sin värsta kris sedan andra världskriget. Och även om det inte går en rak linje mellan klimat- och demokratikrisen sätter temperaturstegringar faktorer som upprätthåller demokratin, som god ekonomi och social sammanhållning, under press.

Det handlar inte minst om tillgången till mat, eftersom förutsättningarna för att föda jordens växande befolkning blir sämre ju varmare det är. "En osäker livsmedelsproduktion är den konsekvens av klimatkrisen som troligen utgör det största hotet mot demokratin", skriver författarna, och exemplifierar med Syrien som mellan 2006 och 2010 drabbades av den värsta torkan i modern tid - sannolikt orsakad av den globala uppvärmningen.

Det ledde till att 60 procent av jordbruken försvann och 80 procent av boskapen dog. Matpriserna steg och många jordbruksfamiljer tvingades till städerna för att hitta ny försörjning. Konflikten bröt ut 2011 och människor tvingades fly, många till Europa och plötsligt var "flyktingkrisen" på allas läppar.  

År 2050 väntas dock ännu fler - 250 miljoner människor enligt UNHCR - ha tvingats lämna sina hem på grund av klimatförändringarna. Det betyder att klimatkrisen håller på att skapa en flyktingkris som saknar motstycke i  historien. Den klimatrelaterade migrationen spås bli en ödesfråga för demokratin i västvärlden. Lägg till att samhällskostnaderna kommer att bli enorma. I boken ges exempel på att en ökning av havsnivån med en halv meter kan leda till årliga utgifter på cirka 14 000 miljarder kronor eller nästan 2 procent av jordens samlade BNP. Och ett misslyckande med att begränsa temperaturökningen till under 2 procent kommer att medföra betydande minskningar i välfärden enligt FN:s klimatpanel, vilket den liberala demokratin aldrig utsatts för tidigare.

Samtidigt stiger medeltemperaturen så att många platser blir obeboeliga. Vatten- och mattillgången minskar, varpå allt fler tvingas lämna sina hem. Och det är fattiga människor i utvecklingsländer, alltså personer som knappt har bidragit till klimatförändringarna, som får betala det högsta priset.

Isbjörnarna uppe i Arktis torde alla vara på väg att duka under vid det här laget.

Underlag: Susanne Nyström DN.