TYSKLANDS GRÖNA HAR PROBLEM

 Det började med drygt 25 000 euro som Annalena Baerbock, ledare för De gröna, inte hade redovisat som sidoinkomst. Slarvigt, tyckte det tyska miljöpartiet De grönas kanslerskandidat inför höstens tyska val i september. Och så mycket pengar var det väl inte? Dessvärre fanns det flera lik, även om de inte var så stora, i garderoben. Baerbock har i sitt officiella cv bland annat påstått att hon varit medlem i allt möjligt som det inte går att vara medlem i, som FN:s flyktingkommissariat. Och när hon nyligen gav ut en bok visade det sig att hon plankat friskt från oredovisade källor. "Det är ju ingen fackbok", fräste hon som svar på kritiken.

För medan De gröna började med ursäkter och korrigeringar har de nu bytt skepnad från den sympatiska pudeln till den folkilskna pitbullterriern.

Medierna ägnar sig åt smutskastning, de politiska motståndarna åt "trumpistiska" fejknyheter och kampanjer, som om politik handlade om något helt annat.

Vän av ordning kan förstås invända att det är Baerbock själv som fått debatten att handla om just henne och inte om de livsviktiga klimatfrågorna. Uppenbarligen finns det också skäl att hälsa De gröna välkomna till verkligheten.

När Baerbock i april utsågs till kandidat till förbundskanslerposten drömde De gröna om stordåd. Socialdemokraterna, SPD, var redan utslagna, så här byggdes nu ett nytt "Volkspartei" som enligt opinionsmätningarna kunde bli Tysklands största. Men det är länge sedan nu. Angela Merkels kristdemokratiska CDU har åter fått ett stort försprång. För just förtroende är ett oundgängligt politiskt kapital. Den som gärna skäller på andras skenheliga moral bör akta sig för att själv trilla dit. Och om Baerbock har ett fritt förhållande till sanningen bör hon kanske inte leda Europas mäktigaste ekonomi, trots allt.

De gröna har varit här förr. Efter Fukushima surfade de på en antikärnkraftvåg upp till 25 procent i väljarstöd. I valet 2013 blev det bara 8 procent, efter en rad missgrepp. Så illa slutar det knappast den här gången, men De gröna har en tendens att känna sig osårbara när det går bra. Den mera vildvuxna vänsterfalangen har bekämpats framgångsrikt. Ändå är förbud, planhushållning och höjda skatter fortfarande i ropet. Därtill har Baerbocks debacle inte bara med hennes egen bristande erfarenhet att göra. Partiet har för få proffs för att vara så stort. De gröna visar ofta pragmatism på delstatsnivå i koalition med andra. Partiet visar också mod gentemot auktoritära regimer som i Kina och Ryssland.

En koalition med CDU är det sannolika utfallet av höstens val. Men då skall inte Baerbock vara kapten för laget.

Underlag: Gunnar Jonsson, ledarskribent DN.