DAGS FÖR FÅGELRÄKNING

 En av de yngre här i Sherwoodskogen ägnar sig på fritiden åt fågelskådning. Han är ornitolog som det ju också heter. Han påverkar oss andra med sitt fågelintresse så att vi numera ofta tittar efter i fågelboken för att identifiera fåglar som vi sett. Somliga kan ju identifiera fåglar på deras läten eller kvittrande. Den hörseln har dessvärre  inte så många av oss äldre här i Sherwoodskogen kvar längre, vi hör inte ens syrsorna spela om somrarna. Det här nyvaknade fågelintresset gjorde att vi noterade en insändare i DN i dag, undertecknare var Åke Ekdahl. "Det är dags att räkna fåglar igen, 29 januari till 1 februari".

                                                            Grönsiska

Det har blivit en folkrörelse varje vinter att räkna fåglar vid fågelbordet eller nära där du bor. Inemot 20 000 skådare av alla kategorier i hela landet rapporterar arter de ser under några dagar. Det senaste decenniet har det kommit fram till ungefär samma resultat varje år, att talgoxen toppar tio-i- topplistan.

Den gode Strindberg skrev en gång: "att sitta och meta det är att vara sysselsatt utan att göra något, att vara upptagen utan att behöva anstränga sig". Det är ungefär lika bekvämt att fågelskåda fåglar från köksfönstret. Det är så klart ingen vetenskaplig undersökning. Men tack vare att så många deltar med observationer skapas en värdefull bild av hur det står till bland de fåglar som stannar över vintern.

                                                                          Blåmes

I fjol blev talgoxe, grönsiska, blåmes topp tre, men totala antalet fåglar blev magrare än vanligt, vilket förklarades med den milda vintern, vilket gjorde att fåglarna stannade ute i markerna och ratade fågelbordens alla solrosfrön och annat.

Vissa år slår invasionsarter igenom i statistiken, såsom siskor, sidensvansar och korsnäbbar. I år blir det intressant att se om övervintrande sommarfåglar ger sig till känna. Rapporter från hela landet i januari avslöjar att många typiska sommarfåglar, som borde ha flyttat söderut, valt att chansa på ännu en mild vinter. Sädesärlor, bofinkar, rödhakar, gärdsmygar kämpar hårt med att hitta insekter att överleva på.

                                                                         Härfågel

Det mest spektakulära fyndet just när vintern smällde till, är kanske härfågeln vid Polishuset och på Gärdet som lockade ut stora skaror stockholmare.

Många frågar sig hur de krakarna klarar vintern. Svaret är nog dessvärre att chansen är tämligen liten. De försöker överleva på insekter som de inte hittar. Kungsfågel, skogsmesar och andra insektsjägare som är vana att övervintra har lärt sig tekniken att hamstra och att leta på rätt gömställen där andra fåglar lagt upp matförråd.

Det är egentligen bara talgoxen och blåmesen som lever ur hand i mun och det kan delvis förklara varför de är så vanliga vid våra fågelbord.

De äkta vinterfåglarna vid fågelborden, mesar, finkar, sparvar och några andra, har vintertid anpassat hela matapparaten till en diet på frön, bär eller knoppar. På sommaren väljer de insekter. Kylan är inte det avgörande problemet för fåglarna, men för att klara vintern är det nödvändigt med bränsle för att hålla värmen.

Googla på fågelräkning och delta i räkningen 29/1 till 1/2.