Vem minns inte hur det var på 50-talet då vi i skolan och på kontoren använde välvässade blyertspennor, linjaler, radergummin och linjerade folioblock. Man skrev brev till varandra, privat och i affärssammanhang, och man kunde som regel räkna med att få svar.
På ett välordnat kontor skulle det finnas en hålslagningsapparat, burkar med gem och en häftapparat. Pärmar i långa rader krävdes för att hålla ordning på korrespondensen. När något var oklart ringde man till den eller de som var berörda och klarade ut problemet. Allting flöt bra även om det gick ganska långsamt.
Efterhand moderniserades kontorsutrustningarna. Man började använda hålkortsteknik. Faxar och kopiatorer introducerades. De första små datorerna dök upp på 50-talet. Många chefer skaffade en Pc att ha på skrivbordet innan de visste om de behövde en sådan eller hur den skulle användas. Pc-n blev en statuspryl som varje chef skulle ha. Enkla dataspel dyker upp liksom tips- och travstatistik, populärt att använda på jobbet då och då. Hemma på TV-n eller på Pc-n på jobbet kunde man få in nyheter, väder och annat.
Internet dyker upp på 80-talet men kom inte i bruk i större omfattning förrän runt sekelskiftet. Från att ha varit en lokal eller regional leksak för många blev datoranvändandet allt vanligare. Det utvecklades till ett internationellt kommunikationsmedel, nödvändigt för allt stabsarbete. I takt med att mobiltelefonin utvecklades applicerades Internet i mobilerna och många fick därigenom tillgång till den tjänsten.
Den analoga situation som växte fram i datoranvändningens kölvatten utvecklades succesivt och samhället hamnade så småningom i digitala lösningar som i hög grad kom att utestänga äldre människor från medverkan i beslutsfattande och vid kommunikation, eftersom datoranvändningen fortfarande var en nymodighet för dem och ganska oprövad. Yngre, särskilt barnen, hade vid det här laget börjat använda datorer i skolorna.
Vi har nu hamnat i ett läge där goda datakunskaper erfordras för att människor överhuvudtaget skall kunna fungera i samhället. Utvecklingen har gått fort och många är nu vilsna och klarar inte de krav som det digitala samhället ställer. Nu krävs uppenbarligen möjligheter till mänsklig kontakt och rådgivning för att livet skall fungera för många. I takt med att pengarna försvinner som betalningsmedel ökar kraven på att kunna sköta affärstransaktioner on line, betalning av räkningar och hyror mm. Digitala företrädare och konstruktörer har felaktigt bedömt att mänsklig medverkan vid kommunikation och beslutsfattande knappast behövs längre. Erfarenheter visar att ett omtänkande behövs, inte minst märks detta i situationer där de digitala systemen krånglar.
Underlag: Några äldre i Sherwoodskogen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar