Femton minuter över midnatt den 26 september 1983 började sirenerna tjuta på militärbasen Serpuchov 15 utanför Moskva. Det datoriserade varningssystemet indikerade att USA skjutit upp en kärnvapenmissil riktad mot Sovjetunionen.
Vakthavande officer var överstelöjtnanten Stanislav Petrov (ovan). Hans order var glasklar, han skulle omgående orientera sin chef som skulle fatta beslut om insats av sovjetiska kärnvapen. Och det var bråttom, beslut måste fattas inom några minuter. Men Petrov behöll lugnet, han hade medverkat vid konstruktionen av det här varningssystemet. Han analyserade signalerna och fann att ett datafel inte kunde uteslutas. Oron hade börjat sprida sig i kontrollrummet, folk börjar resa sig upp. Då ryter Petrov till: "Alla återgår till sina platser". Han meddelar sin chef: "Datafel". Föga anade han då att han just hade räddat världen undan ett förödande kärnvapenkrig. Bekräftelsen kom efter ca 15 minuter då de amerikanska missilerna skulle ha nått fram. Anna-Lena Laurén har beskrivit den här händelsen i dagens DN.
Den 6 januari 2021 var inte bara dagen då Trumps ligister stormade Kapitolium. Det var även dagen då vicepresidenten Mike Pence vägrade lyda order. Inför kongressens session hade hans överordnade, Donald Trump, krävt att han i egenskap av senatens ordförande inte skulle erkänna Joe Biden som segrare. Pence vägrade - och sade sig för övrigt inte ha befogenhet att göra det.
Även om hans insats inte ska överdrivas -han har varit ganska foglig under mandatperioden - påminner händelsen om vikten av personer som vägrar lyda order. Vi har visat ett par exempel , men det finns fler.
Per T Ohlsson beskriver i sin bok "Svensk Politik" en sådan händelse. Året är 1917 "då allt, precis allt, stod och vägde". Platsen är riksdagshusets trappa. Scenen: tusentals hungriga och desperata personer som har samlats utanför i en demonstration. Då höjer polismästaren handen för att ge order till poliserna att ingripa, vilket med tanke på tidsandan kunde ha lett till en katastrof. "Tänk tanken att vi hade haft 15 döda arbetare på riksdagens trappa", som författaren Ola Larsmo uttrycker saken. Men det hände aldrig. En underlydande kommissarie, som hette Kempe, pressade snabbt ner polismästarens hand och släpade in sin chef i riksdagshuset, vilket var långt över gränsen för hans befogenheter. Samtidigt kan det ha varit där och då som Sverige undkom flera månader av blodiga upplopp och valde reform i stället för revolution.
Blickar man två decennier framåt i tiden, mot Kristallnatten 1938, finns det ljus bland vidrigheterna. Efter att SS och SA brutit sig in i Berlins största synagoga, förstört inredningen och anlagt en brand, larmades polis till platsen som fick order av SS att försvinna. Men befälet gjorde tvärt om, drog sitt vapen, meddelade att han som tjänstgörande polis var den ende som utdelade order, kastade tillsammans med kollegorna ut SS- och SA-männen, och sa åt brandkåren att släcka.
Underlag: Susanne Nyström, ledarskribent DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar