I hjärtat av Sörmland söder sjön Båven ligger en av Sveriges mest romantiska kyrkor med sina tre torn. Sommartid lär Ripsa kyrka vara en av de mest populära bröllopskyrkorna i landet.
På 1000-talet uppfördes en träkyrka på den här platsen. Den ersattes av nuvarande stenkyrka på 1100-talet, men har naturligtvis varit utsatt för åtskilliga om- och tillbyggnader sedan dess.
Kyrkans höga läge med utsikt över vida fält, sjöar och skogar, spåntaket, dess rosa färg, de tre tornspirorna, allt samverkar till att göra kyrkan attraktiv för besök, särskilt för dop och bröllop. Några hundra meter från kyrkan glittrar en liten fågelsjö.
Mest iögonenfallande inne i kyrkorummen är de mycket vackert målade fönstren. Vid vårt besök i december var kyrkan låst, varför vi måste få återkomma om interiören vid något annat tillfälle.
Ett bröllop i Ripsa kyrka skulle kunna avslutas med en bröllopsmiddag med eventuell övernattning på relativt närbelägna Rockelsta Slott, eller Rockelsta Herrgård som den slottsliknande byggnaden kanske borde heta. Herrgården drivs numera som ett konferenshotell.
Rockelsta har en speciell historia. Det var här som den legendariske flygpionjären Carl Gustaf von Rosen växte upp. Rockelsta blev särskilt känt och omtalat sedan den tyske stridsflygaren Hermann Göring övernattat där några nätter på 1920-talet. Han blev under den vistelsen kär i Carl Gustafs moster Carin, då gift med friherren Nils von Kantzow, med vilken hon hade sonen Thomas. Carin skilde sig och gifte sig med Hermann Göring 1923. Detta var många år innan Göring blev nazist och gick samman med Hitler. Carin följde Göring till Tyskland där de bosatte sig i en förort till Munchen.
Herman Görings senare karriär inom nazistpartiet torde vara väl känd av alla.
I samband med ett besök i Sverige avled Carin 1931 i sviterna efter en tuberkulos.
Hon jordsattes vid Lovö kyrka utanför Stockholm.
Den tyske propagandaministern Joseph Goebbels skapade en mytfigur , en sorts nordisk valkyria av Carin. Göring som uppenbarligen var mycket fäst vid sin hustru lät bygga Karinhall, en gård och ett stort minnesmärke med ett mausoleum i Brandenburg till minne av henne.
Ett par år in på 1930-talet lät Göring hämta Carins kvarlevor från Lovö kyrka och jordfästa henne vid Karinhall.
Ingenting av Karinhall fanns kvar efter kriget. Vid tyskarnas reträtt lät Göring spränga bland annat mausoleet där Carin vilade, innan ryssarna hann dit. Uppsalaforskare tror sig, med hjälp av moderniserad DNA-teknik, på 90-talet ha funnit att rester av den kropp som man då hade hittat vid Karinhall verkligen hade tillhört Carin Göring. Men vilka kvarlevor kom då tillbaka till Sverige strax efter krigsslutet? Jo, den svenske prästen i Berlin, Herbert Jansson, fick efter kriget ta emot det man trodde vara hennes kvarlevor av Görings skogvaktare. Prästen lät kremera dessa och sända urnan på hemliga vägar till Sverige. Denna aska tillhörde uppenbarligen någon annan.
Den riktiga Carin Görings kropp fann man på 90-talet och det är den som nu genom anförvanternas försorg ligger i den ursprungliga graven på Lovö vid Drottningholm. Så har hon då äntligen fått komma till ro.
Än i dag tvista historikerna huruvida Görings nära anknytning till Sverige var en starkt bidragande orsak till att Sverige kunde hållas utanför världskriget. Man får i den frågan inte heller glömma bort att Sverige var ganska tyskvänligt i början av kriget, i synnerhet gäller det kungahuset med Gustav V i spetsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar